Klädsam hybris och funderingar

Jag brukar säga att jag har hybris. Klädsam hybris. Det är oftast en superkraft – även om vissa uppfattar mig som uppblåst och kanske till och med självupptagen. Jag ser liksom ingen anledning till att inte vara upptagen med mig själv? Jag gillar ju mig. Så när en tjej med klädsam hybris (och rätt saftigt ego) skaffar kille så finns det vissa saker hon funderar på. Till exempel:

  • Hur många tinderkillar går runt i Stockholm och saknar mig nu?

Vad tror ni? En? Noll? Tio? Fem? Diskutera i smågrupper och återkoppla gärna.

Går runt i Stockholm och tänker på vem som tänker på mig.
 

Sanningen om min nya kille

Alltså jag har ju ljugit lite. Den där sprillans nya killen jag tjatar om är egentligen inte särskilt splitterny. Han är faktiskt rätt gammal. Inte bara fyra år äldre än jag, utan också gammal i mitt liv. Vi var nämligen på tinderdejt redan i augusti 2015. I mitt singellivs begynnelse. Han bodde i en annan stad då och kom till Stockholm för att hälsa på mig på min semesters sista dag. Det slutade med att han stannade i två dygn. Fråga mig inte hur det gick till, men det kan ha haft något med fantastisk personkemi att göra. Eller med det faktum att vi hade världens härligaste första dejt – med bubbel, bad, sol och hångel.

Men trots alla trivselfaktorer blev det aldrig vi då. Vi hängde ihop ganska länge, men aldrig som ett par. Varvade Tinder under tiden som vi lekte låtsasrelation. Jag var inte redo. Han var inte redo. Och så rann det ut i sanden. Ärligt talat har jag varit mer eller mindre olyckligt kär sen han vandrade ut ur mitt liv då. Mina stackars tinderdejter har inte haft det lätt som blivit ständigt jämförda med denna man. Då prickade han ändå in x antal punkter på ”saker jag aldrig mer vill se på en tinderprofil”-listan och sa "shit vad fin du är" på första dejten, vilket vi ju alla vet är ett tecken på att en inte går att lita på. Hycklare? Jag? Javisst, varför inte. 

PS. mannen i fråga omnämndes faktiskt här på bloggen redan i december 2015. Läs här!

En bild från då någongång. 
 

Min vän Victor, en riktig vän.

Vi har ju pratat lite om min kompis Victor här i bloggen tidigare. Till exempel när han skulle hjälpa mig att bli kär och fixade ett match.com-konto till mig. Det lyckades inget vidare. Victor fick ju även den stora äran att illustrera en man som inte är ett as i inlägget om killar som inte går att lita på. Han är fin Victor, en riktig kompis i alla väder. Han är även ärlig och var den första att säga rakt ut vad han tyckte om situationen efter gårdagens inlägg om min icke-singel-status:
 
 
Har Victor rätt? Är bloggen död?