So long söndagsångest, ses aldrig mer

Så var semestern slut för den här sommaren. Livets söndagsångest ligger för mina fötter och bara väntar på att äta mig levande. Men, den ska fan inte komma åt mig.
 
Saker jag gör för att mota ångesten i grind och möta hösten och oxveckorna med någon slags pepp:
  • Lagar mängder av asgod oumph-stroganoff och preppar matlådor inför veckan
  • Tänker på att jag fyller år om mindre än två veckor
  • Intalar mig att det är sommar minst en och en halv månad till
  • Påminner mig om att jag har ett rätt schysst jobb, får ju till exempel betalt för att skriva ordvitsar
  • Planerar för metal-weekend i Berlin i oktober (nån som ska med?)
  • Hånglar massor med min nya kille (Hur länge är han ny egentligen? Häromdagen firade vi liksom två år sedan vår första tinderdejt)
  • Äter godis och chips framför Game of Thrones
 
Alltså ja, ingen av grejerna är i närheten av raketforskning, men det hjälper faktiskt. Nästa år ska jag se till att avsluta semestern mitt i veckan, det känns mer rimligt att starta med en kortvecka. 
 
Nöjd tjej som bestigit ett berg på Kreta.

Camping vs hemma.

Ja, vi var på campingsemester. En vecka i tält. Vem hade kunnat ana att jag var så otroligt campingkompatibel? Att tälta på camping är ju nästan som att vara hemma, du har ju alla bekvämligheter på ett mer eller mindre behagligt avstånd. Måhända att duschen kostar pengar och att toaletterna är bås där toagrannens bajsljud letar sig in till dig, men ändå. Det finns dock vissa saker som är vardag när du tältar som inte är lika vanligt hemmavid:
 
  • En morgon hittade vi en mördarsnigel i vår kaffepanna när vi skulle koka morgonkaffe.

  • Jag gjorde en princip av att inte betala för dusch på campingen och tvättade mig istället i närmsta sjö- eller havsvatten. Kallt men uppfriskande. Oklart hur bra håret mår efter denna kur.

  • Huruvida kylklamparna är kalla eller inte var en ständigt återkommande fråga.

  • Så fort vi fick en ny granne granskade jag denne för att försöka avgöra om det var en snarkare eller inte. Inte för att det spelade någon större roll med tanke på att min tältpartner var och är största snarkaren av alla.

  • Varje morgon 0530 vaknade jag helt av mig själv. Efter ett par dagar insåg jag att solen går upp ungefär då. Soluppgång = varmt i tält = vakna. 

  • Jag satte prestige i att vi var tältare och inte husvagnsfolk. Hur utmanande är det att ha husvagn när det spöregnar liksom? Just det!
 
Efter första natten i min egen säng kan jag konstatera att det inte låg några sniglar i Moccamastern när jag skulle göra morgonkaffe. Jag behövde inte betala för morgonduschen, kylskåpet var kallt och min kille snarkade i vanlig ordning. När jag vaknade av mig själv 07:00 imorse behövde jag inte promenera 500 meter till närmaste toalett och nej, det är inte särskilt utmanande att bo i lägenhet när det regnar. 
 
 
GIVETVIS hade vi matchande träningsoveraller. Gjorde succé vart vi än kom.
 

Vad trodde ni? Att jag skulle toffla ur?

Hej mina kamrater.
 
Jag lever, och bloggen också för den delen. Jag vill säga det, eftersom jag fått vissa påtryckningar på senaste tiden där somliga antytt att bloggen skulle vara död, att Victor skulle haft rätt i sin profetia. Jag nämner inga namn men nedan printscreen berättar ganska tydligt att det är till exempel Joss (love you) som varit drivande i detta. Jag uppskattar att ni saknar mig och jag tar det med mig. Men vill försäkra er alla om att jag bara haft semester. 
 
 
Semester, undrar ni då? Ja precis, semester. Först var jag på Kreta med tio kompisar. Sen var jag på campingsemester med min nya kille. Vi kom hem idag. Nu är jag så inställd på campinglivet att jag har svårt att se hur jag ska vänja mig tillbaka till lägenhetslivet? Funderar på att gå ner och tvätta håret i Vinterviken imorgon, kanske låna bajamajan där istället för att nöta på min egen toalett, laga mat på gasolköket nere vid badet? Eller så slår jag bara upp tältet ute på gården? Liggunderlag är fan inte fy skam, det ska jag säga er. 
 
Jag kommer att bjuda på allt jag lärt mig om camping och lite till under de närmaste dagarna. Kanske bjuckar jag även på lite gossip från Kreta. Håll tillgodo, så länge Fröken Fröjd lever så lever ni också.