Kungen som karriär?

När mer än en person tipsat om att jag borde söka jobb som webbredaktör vid hovet är det väl bara kasta in handduken och söka? Eller? Jag har ju tidigare försökt skylla ifrån det faktum att Kungen tagit över mitt hem på min familj och mina vänner, försökt få det att låta som att det inte riktigt är mitt fel. Men det kanske är dags att erkänna? Acceptera mitt öde som dunderrojalist. Jag anar dock lite trubbel i paradiset om jag mot förmodan skulle söka och få jobb som webbredaktör för hovet:
  • Skulle ha ont i magen varje dag av förebyggande starstruckness. Tänk om Kungen dyker upp på kontoret? Eller Silvia? Eller Estelle? Oh my god, får magknip av tanken.
  • Skulle ha svårt att hålla hov-hemligheter. Alltså på mina tidigare jobb har ju ingen varit intresserad av eventuella företagshemligheter, men hemligheter om kungafamiljen? HALLÅ! Hur ska jag kunna hålla tyst? Å andra sidan är jag ju lojal mot Kungen, så det kanske skulle lösa sig ändå.
  • Skulle förmodligen göra om Kungahusets facebook-konto till ett idol-konto för Kungen. Helt omedvetet. All information om prinsessorna och övriga familj skulle få stå åt sidan till förmån för inlägg om Kungens favoriträtt och senast sedda tv-serie.
 
 
Så, vad säger ni, ska jag söka eller inte? (Det faktum att jag kanske inte är helt kvalificerad hör inte hit).

Tilda testar Tinder i Helsinki

Mina hardcore-fans (hej Robert!) minns säkert att jag testade Tinder i Lund i julas. Om inte så kan ni friska upp minnet här. Det gick ju ändå ganska bra. Alltså jag fick ju varken gå på dejt eller bli gift, men jag fick ju känna mig snygg. Nu har jag testat Tinder i en ny stad. Nämligen Helsinki. Det är nämligen så att i mitt jobb måste man inte bara åka till Skåne, man måste åka till Finland också. Och sist jag var i Helsinki blev jag bjuden på house warming-party på det finska kontoret. Vips satt mina stadgade kollegor med min telefon och tindrade för glatta livet. Såhär såg min lur ut när jag fick tillbaka den: 
 
 
Sen ramlade det in matchningar hela natten. Det var ett gediget rensningsarbete som väntade morgonen därpå. Vi kan säga som så: jag och mina kollegor har inte samma uppfattning om vilken typ av killar jag gillar. Hur som haver, några killar överlevde gallringen. Bland annat en man vi kan kalla S. Och missförstå mig rätt nu innan jag postar den här skärmdumpen. Jag förstår verkligen att människor använder Tinder för att få ligga. Jag ser absolut inget fel i det. Snarare tvärtom, det vore dumt att inte göra det. Men man måste väl för fan kunna ha lite jävla stil och grace? Lite takt och ton? Lite känsla för situationen? Hur många ja får en kille som är sådär pang-på? Diskutera i smågrupper och återkom i kommentarerna. 
 
 

Nytt år, nytt jobb, nya möjligheter att ställa till det

Tisdag hörrni! Ska vi prata om mitt nya jobb kanske? Jag började två dagar innan jul. Och alla som haft ett nytt jobb vet ju att det knappt finns något värre än att smyga runt i ett kontorslandskap och vara "the new girl". Alla är snälla och välkomnande, men det pågår ändå en fas av att klämma och känna på varandra för att se var i gruppen jag kan tänkas passa in. Jag tycker ändå att det går ganska bra för mig. Jag har inte gjort bort mig fullständigt.
 
Hittills har jag bara lyckats med:
  • Spilla kaffe över hela konferensbordet i ett möte med halva sortimentsavdelningen. Det var inte ens mitt eget kaffe. Men varken människor, djur eller datorer kom till skada. Kan ha varit en konferensrumsstol som fick sätta tyget till. Men det pratar vi inte om.

  • Hämta fel mat till min nya kollega på restaurang. Vi skulle äta lunch. Restaurangen hade sån där blink-och-pipgrej som hojtar när maten är klar. Jag skulle vara snäll och hämta bådas mat. Men råkade såklart hämta en okänd mans mat. Allting gick förstås bra till slut. Alla fick rätt mat och ingen kom till skada. Utom min självkänsla.
 
Det känns som att jag har en ljus framtid för mig, eller?
 
Har även tagit selfies på jobbet. Det är kanske inte ok?