Information jag inte kan hantera – jag skildrar vår samtid

Det har kommit viss information till min kännedom de senaste dagarna. Information som jag antar är viktig, och som jag antar att jag borde ta ställning till. Men jag vet för mitt liv inte alls hur jag ska hantera den. Hjälp mig gärna.
 
  • Nordea flyttar till Finland.
    Det är förjävligt? Eller? Malena Ernman rasar ju. Jag har haft Nordea som bank sedan soliga 2003 då jag  öppnade mitt första bankkonto och fick mitt första bankomatkort. Det är ju fan 14 år sedan. Nordea är en del av mig nu. Jag är Nordea. Kan jag hantera en Finlandsflytt? Borde jag acceptera en Finlandsflytt? Ska jag kapitulera och bli en Swedbanktönt? HJÄLP!

  • Någon eller några (politiker?) vill förbjuda tiggeri.
    Jag vill inte verka opåläst nu. Men det är jag. Det har flimrat förbi i mitt flöde, framför allt på Twitter, att någon eller några tycker att det är dags att förbjuda tiggeri. Och jag bara undrar: 1. är det sant? 2. hur tänkte ni nu?

    Vem lider av att människor tigger pengar? Är det
    1. Rika människor vars ömtåliga psyke inte tål att se fattiga människor när de går in på Ica för att handla fredagstacos?
    X. De som tigger pengar?
    2. Ingen lider väl egentligen av själva tiggeriet i sig, de som lider är väl de som har hamnat i en situation där tiggeri är enda utvägen? 

    Diskutera gärna i smågrupper och återkom till mig med förslag på hur jag ska hantera informationen.

  • Lasse Kronér kallar sig själv guldägg.
    Eller så syftar han till sitt fantastiska tv-program Dobidoo. Läs och bedöm själva här. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga om det. Jag önskar att jag aldrig läst det.
 
 

Vi måste prata om tandläkarens röntgenmackapär!

Ärligt talat nu hörrni. Det finns en sak som ingen lyfter. Ett samhällsproblem som är utom denna värld. Jag pratar förstås om tandläkaren. Inte om tandläkaren som sådan utan om ett speciellt moment hos tandläkaren. Jag var hos Folktandvården igår för en sedvanlig besiktning (inga hål, yey!) och det första de vill göra är ju att röntga käften. Och här, mina vänner, har vi problemet. Varför är de där jävla röntgenmackapärerna de stoppar in i gapet så fruktansvärt obekväma? Jag har fan sår i munnen idag för att de passar så illa in i min mun. Kan någon förklara detta för mig? Vi kan skicka folk till månen, vi kan göra allt med våra mobiltelefoner, vi kan operera in chip i människor men vi kan inte göra röntgenmackapären hos tandläkaren mindre? Varför? VARFÖR? För det kan ju inte bara vara jag som lider av detta? Det kan inte vara så att resten av Sverige har munnar som är kompatibla med dessa horribla plaståbäken? Med vänlig hälsning, vit kränkt tandläkarpatient.
 
Bilden har absolut ingenting med ämnet att göra. Men jag har hört att det är kutym att strössla med bilder i sina blogginlägg. Plus att ni kan skymta lite hela och rena gaddar.
 

Här har ni min skämsmusik, varsågoda!

Ok följande inlägg kan leda till att jag förblir ogift i resten av mitt liv. Men det är en risk jag är beredd att ta. Jag tänkte nämligen komma med ett erkännande. Blotta botten av mitt innersta och avslöja mina synder. Här kommer nämligen listan över musik jag lyssnar på när ingen annan hör:
 
BAO. Benny Anderssons Orkester.
Jag orkar inte ens hur bra det är. Helen Sjöholm är queen. Ett antal låtar från senaste plattan kvalade in på min lista över mest spelade låtar 2016.

 
 
Ulrik Munther.
Jag har haft en hemlig crush på Ulrik sedan han var med i Lilla Melodifestivalen för en herrans massa år sedan. Och ja, egentligen har jag kanske fortfarande en crush. Och den som inte blir berörd av låten Jag vet inte hur man gör har fan inga känslor. Punkt. 
 
 
Robert Broberg.
Jag vet inte hur det gick till när ni var små. Men när jag var liten lyssnade min mamma på musik varje morgon. På den tiden lyssnade man på CD-skiva och fick välja mellan de skivor man hade. Vi skulle kunna säga att mamma har spelat sönder både en och annan platta under 90-talet. Jag fick stå ut med både Lasse Kronér och Sven-Ingvars. Men så fick jag också lyssna på Robert Broberg. Jävla geni. Världens bästa städmusik.
 
 
Sen händer det ibland att jag lyssnar på både Måns Zelmerlöw, Ola Svensson, Darin och Anna Book. Jag har en playlist på Spotify som heter skämslista, den vågade jag knappt ens visa för mitt ex som jag var tillsammans med i fem år(!). Men nu har jag kommit ut ur skämsmusikgarderoben. Välkommen ut du också!