Klädsam hybris och funderingar

Jag brukar säga att jag har hybris. Klädsam hybris. Det är oftast en superkraft – även om vissa uppfattar mig som uppblåst och kanske till och med självupptagen. Jag ser liksom ingen anledning till att inte vara upptagen med mig själv? Jag gillar ju mig. Så när en tjej med klädsam hybris (och rätt saftigt ego) skaffar kille så finns det vissa saker hon funderar på. Till exempel:

  • Hur många tinderkillar går runt i Stockholm och saknar mig nu?

Vad tror ni? En? Noll? Tio? Fem? Diskutera i smågrupper och återkoppla gärna.

Går runt i Stockholm och tänker på vem som tänker på mig.
 

TILLÖKNING I FRÖJDS PALATS

Ja jag vet, Victor ba "Tilda, bloggen kommer dö". Och ni ba "eh, han hade ju rätt". Men det kanske bara är en tillfällig svacka, eller hur? Jag kanske haft en dålig vecka, eller hur? Och det kanske är så att det mest spännande som hänt i mitt liv på senaste (förutom killen då, som jag inte orkar tjata mer om) är att min palm fått två bebisar. Men det är faktiskt inget att förringa. Palmen är en svindyr IKEA-palm (700 pix är fan dyrt) som jag köpte tillsammans med mitt ex i ett tappert försök att göra vårt vardagsrum ombonat. Trodde för det första aldrig att den skulle överleva oss, för det andra aldrig att den skulle överleva mig som ensam vårdnadshavare. Men skam den som ger sig, mina fingrar lyser grönt och palmen föder barn.
 
Mina bästa högst icke vetenskapliga hålla-växter-vid-liv-tips::
  1. Behandla alla växter lika. För en jämlik värld. Då märker du med tiden vilken som vill ha mer eller mindre vatten och solljus.
  2. Glöm bort dina växter ibland. Kärlek växer av saknad.
  3. Flytta runt växterna. Testa olika fönster. Mitt elefantöra gick från noll till hundra när den fick byta väderstreck.
  4. Prata med dem, spraya dem med blomspruta ibland, ja behandla dem som du själv vill bli behandlad. Typ...
 
 
 
Har även fått monstera-bebisar och tagit skott från mina ampelliljor. Men det kan vi avhandla nästa bloggtorka. Och du, jag vet att bildkvaliteten är under all kritik, men det är å andra sidan jag också så det får vara så.
 
Mvh eder crazy plant lady!

Sanningen om min nya kille

Alltså jag har ju ljugit lite. Den där sprillans nya killen jag tjatar om är egentligen inte särskilt splitterny. Han är faktiskt rätt gammal. Inte bara fyra år äldre än jag, utan också gammal i mitt liv. Vi var nämligen på tinderdejt redan i augusti 2015. I mitt singellivs begynnelse. Han bodde i en annan stad då och kom till Stockholm för att hälsa på mig på min semesters sista dag. Det slutade med att han stannade i två dygn. Fråga mig inte hur det gick till, men det kan ha haft något med fantastisk personkemi att göra. Eller med det faktum att vi hade världens härligaste första dejt – med bubbel, bad, sol och hångel.

Men trots alla trivselfaktorer blev det aldrig vi då. Vi hängde ihop ganska länge, men aldrig som ett par. Varvade Tinder under tiden som vi lekte låtsasrelation. Jag var inte redo. Han var inte redo. Och så rann det ut i sanden. Ärligt talat har jag varit mer eller mindre olyckligt kär sen han vandrade ut ur mitt liv då. Mina stackars tinderdejter har inte haft det lätt som blivit ständigt jämförda med denna man. Då prickade han ändå in x antal punkter på ”saker jag aldrig mer vill se på en tinderprofil”-listan och sa "shit vad fin du är" på första dejten, vilket vi ju alla vet är ett tecken på att en inte går att lita på. Hycklare? Jag? Javisst, varför inte. 

PS. mannen i fråga omnämndes faktiskt här på bloggen redan i december 2015. Läs här!

En bild från då någongång.