Sagan om när jag var på nakenfest

Det finns olika saker jag aldrig trodde jag skulle göra. Gå på nakenfest till exempel. Men ibland är livets vägar sådär outgrundliga. Olika tillfälligheter gör att man plötsligt står där spritt språngande naken – med bara ett par sportsockar på fötterna. Låt mig berätta hur det gick till.

Vi hade hört att Zhala skulle ha fet releasefest på Slakthuset. Vi hade även hört rykten om att det fanns möjlighet att få en gratis tatuering på plats, och att Robyn skulle vara där. Given festdestination med andra ord.

Så vi såg Zhalas spelning, vi såg Robyn i folkvimlet och vi fick höra ytterligare ett rykte: för att få en gratis tatuering var man tvungen att gå in i nakenrummet. Ett skymt rum i lokalen där du fick lov att strippa helt och hållet för att komma in. Jag kan ärligt säga att jag inte var särskilt sugen på att gå in där. Att stå naken med diverse okända människor på en nattklubb är inget jag drömt om direkt. Men plötsligt var det någon i gänget som sa: ”Vi går in!”. Att stå ensam på en nattklubb när alla ens kompisar går in i ett mystiskt nakenrum är inte heller något jag drömt om – så jag gjorde som varje vettig människa: sprang till baren och beställde en shot och en öl. Hällde i mig shoten, tog ölen i handen och hängde på.

Bakom draperierna som skymde nakenrummet stod en vakt (obs påklädd), han informerade oss om att telefoner och kameror var förbjudet, försåg oss med varsin tygväska från Weekday och sa: ”här kan ni lägga era kläder och tillhörigheter”. En i vårt sällskap, låt oss kalla henne J, var extra snabb och stod redan i bara mässingen och vinkade när vi klev in. Surrealistisk situation, minst sagt.

Vi klädde av oss, lade våra påsar i entrén och klev in. J, som hela tiden låg steget före stod redan och socialiserade med en okänd man. Låt oss säga såhär, jag har aldrig i mitt liv tittat människor så mycket i ögonen som jag gjorde under stunden jag stod naken i ett naket folkhav. Efter en stund blev vi dock märkligt nog ganska bekväma, och släppte ner de korsade armarna som skylde brösten. Då dök en naken man upp och frågade ”vill ni ha strumpor!?”. Unisont svarade vi: JAAAA! Och plötsligt stod vi alltså nakna med enbart ett par sportsockor från Weekday på fötterna. Sex on legs.

Det slutade snöpligt när vi fick reda på att tatueraren hade slutat för dagen. Vi hade alltså, egentligen, klätt av oss nakna i onödan. Å andra sidan fick vi en upplevelse utöver det vanliga. Och bilden av olika nakna människor som sitter i knät på varandra inne på en klubb kommer jag nog alltid ha på näthinnan.

En bild från en annan klubb, men med nakenstrumporna på. Bra bild va?
 

 

NYTT ÅR – NYTT LIV

Hörrni, det är nyårsafton. Årets kanske mest hajpade dag. Nu lämnar vi det gamla därhän och ger oss ut på nya, sälla jaktmarker. Kan ärligt säga att 2015 har varit ett jävla skitår i mångt och mycket. Jag har varit på botten av allt och skrikit efter hjälp. Men jag har också stått på toppen av allt och skrattat ångesten i ansiktet. Det viktigaste jag tar med mig är att vännerna jag har omkring mig är helt hysteriskt bra. Alltså så bra att jag nästan blir avundsjuk på mig själv och inte förstår hur jag ska kunna vara lika bra för dem som de är för mig. Så, nyårslöften? Förra årets löften var inte lika mycket löften som det var att jag skulle lära mig saker:
 
- Göra printscreen på Mac. Jag har haft en Mac-dator i snart fyra år och fortfarande måste jag googla varje gång jag ska göra en printscreen. Hur gör man? Kan någon lära mig en minnesramsa?
 
- Bli bättre på höger och vänster. Efter 26 år har jag fortfarande svårt att skilja på dessa. Har vrålat åt taxichaufförer som svängt åt "fel" håll när jag sagt höger men menat vänster. Det fungerar hyfsat så länge jag har armbandsur eftersom jag vet att klockan sitter på vänster arm. Men just nu är min klocka sönder och jag famlar i ovisshet. Hur lär man sig? Kan man lära gamla hundar sitta?
 
- Hålla blommor och växter vid liv. Jag hade ju som ambition att skaffa växter och blommor som hobby för ett tag sedan. Det har gått sådär. Somliga har överlevt (till exempel garderobsblomman i hallen som får exakt noll soltimmar någonsin), andra har fått stryka med. Jag kan bli bättre, betydligt bättre. Tips på lätta blommor att plantera hemma, inne i en ganska solfattig lägenhet?
 
Hur har det gått då? Jag googlar fortfarande varje gång jag ska göra printscreen på mac. Jag har förlikat mig med att jag har någon slags printscreendyslexi. På samma sätt som jag omöjligt kan lära mig höger och vänster. Nu har det gått så långt att jag på fullaste allvar överväger att tatuera in höger och vänster på handlederna för att aldrig behöva vara osäker. Blomsterfronten däremot går kanoners. En av tre är inte fy skam.
 
Inför 2016 har jag som löfte att jag ska lära mig lägga in snus med tungan – och det har jag redan lärt mig. 2016 blir med andra ord året utan krav. Fy fan vad härligt!
 
Urdrag ur den fantastiska instagramfilm där jag visar mina färdigheter.
 
 
 
 
 

VAD HAR MAN ANNARS VÄNNER TILL?

Träffade en snubbe som kommit ut ur ett längre förhållande nyligen. Och vi diskuterade skillnaden på att vara ihop och vara singel. Han berättade hur hans ex vid två tillfällen fått lov att plocka fästingar på honom. Som båda två satt sig på en mindre bekväm plats. Ett ställe dit man kanske inte så ofta bjuder in folk. En kroppsöppning man kanske helst håller för sig själv. Ja i röven helt enkelt. Och han undrade vem fan som skulle plocka fästingar ur hans bakdel nu när han är singel? Jag hävdade bestämt att jag har både en och två kompisar som skulle ställa upp med pincetten i högsta hugg om jag råkade ut för samma sak. Han var inte lika säker på att hans kompisar skulle vara så villiga. Alltså JAG skulle ju inte ÄLSKA att plocka fästingar där solen aldrig skiner på mina vänner, men var jag vara TVUNGEN skulle jag förstås ställa upp. Vem skulle man annars ringa? Mamma? Vårdcentralen? Sitt ex? En kollega? Skulle man försöka sig på uppdraget att göra det själv på huk över en spegel? Näe, jag menar på fullt allvar att "that's what friends are for". Eller har jag inga kompisar kvar nu?