Sanningen om min nya kille

Alltså jag har ju ljugit lite. Den där sprillans nya killen jag tjatar om är egentligen inte särskilt splitterny. Han är faktiskt rätt gammal. Inte bara fyra år äldre än jag, utan också gammal i mitt liv. Vi var nämligen på tinderdejt redan i augusti 2015. I mitt singellivs begynnelse. Han bodde i en annan stad då och kom till Stockholm för att hälsa på mig på min semesters sista dag. Det slutade med att han stannade i två dygn. Fråga mig inte hur det gick till, men det kan ha haft något med fantastisk personkemi att göra. Eller med det faktum att vi hade världens härligaste första dejt – med bubbel, bad, sol och hångel.

Men trots alla trivselfaktorer blev det aldrig vi då. Vi hängde ihop ganska länge, men aldrig som ett par. Varvade Tinder under tiden som vi lekte låtsasrelation. Jag var inte redo. Han var inte redo. Och så rann det ut i sanden. Ärligt talat har jag varit mer eller mindre olyckligt kär sen han vandrade ut ur mitt liv då. Mina stackars tinderdejter har inte haft det lätt som blivit ständigt jämförda med denna man. Då prickade han ändå in x antal punkter på ”saker jag aldrig mer vill se på en tinderprofil”-listan och sa "shit vad fin du är" på första dejten, vilket vi ju alla vet är ett tecken på att en inte går att lita på. Hycklare? Jag? Javisst, varför inte. 

PS. mannen i fråga omnämndes faktiskt här på bloggen redan i december 2015. Läs här!

En bild från då någongång. 
 

Kommentera här: