Tilda testar Tinder i Helsinki

Mina hardcore-fans (hej Robert!) minns säkert att jag testade Tinder i Lund i julas. Om inte så kan ni friska upp minnet här. Det gick ju ändå ganska bra. Alltså jag fick ju varken gå på dejt eller bli gift, men jag fick ju känna mig snygg. Nu har jag testat Tinder i en ny stad. Nämligen Helsinki. Det är nämligen så att i mitt jobb måste man inte bara åka till Skåne, man måste åka till Finland också. Och sist jag var i Helsinki blev jag bjuden på house warming-party på det finska kontoret. Vips satt mina stadgade kollegor med min telefon och tindrade för glatta livet. Såhär såg min lur ut när jag fick tillbaka den: 
 
 
Sen ramlade det in matchningar hela natten. Det var ett gediget rensningsarbete som väntade morgonen därpå. Vi kan säga som så: jag och mina kollegor har inte samma uppfattning om vilken typ av killar jag gillar. Hur som haver, några killar överlevde gallringen. Bland annat en man vi kan kalla S. Och missförstå mig rätt nu innan jag postar den här skärmdumpen. Jag förstår verkligen att människor använder Tinder för att få ligga. Jag ser absolut inget fel i det. Snarare tvärtom, det vore dumt att inte göra det. Men man måste väl för fan kunna ha lite jävla stil och grace? Lite takt och ton? Lite känsla för situationen? Hur många ja får en kille som är sådär pang-på? Diskutera i smågrupper och återkom i kommentarerna. 
 
 

Tre saker som hände mig igår, ni kan aldrig ana vad.

Igår var det fredagen den 27:e januari. En helt vanlig ovanlig fredag. Det var liksom en helt vanlig dag. Med ett och annat uppiggande inslag. Saker som hände, i kronologisk ordning:
 
  • Jag lagade mig en helt vegetarisk fredagsmiddag.
    Ni som läst om matlagning för den självständiga kvinnan vet att jag brinner för falukorv och bacon och är ganska långt ifrån vegetarianism. Men efter en incident i veckan då jag nästan kvävdes av en baconbit funderar jag på att bli lite mer vegetarisk i mitt liv. Nu har startskottet gått i alla fall.

  • Jag träffade röda linjens mest knarkade person.
    Jag har en tendens att alltid hamna i samma vagn som tunnelbanans absolut skummaste skummisar. Så även denna fredag. Klockan var cirka 20 och jag skulle bege mig mot Södermalm. Ser en ledig plats, slår mig ner och inser att killen framför mig är så bäng och borta att det saknar motstycke. Sak han sa: "Kalmar alltså, där finns så mycket hamnar. Det kommer in hur mycket droger som helst. Och de har direktbro till Öland. Jag skulle kunna äga den där staden!" Se upp Kalmar!

  • En man gick baklänges ner för trappan på Medis.
    Alltså jag antar att det fanns en vettig förklaring till detta. Förmodligen någon form av benproblem. Men det såg så jävla sjukt ut när jag klev av på Medis perrong. Poliser, massor av människor och mitt i allt en man som går baklänges ner för trappen som om det inte vore något märkligt.
 
Mitt vegetariska mys.
 

Top Breakup Songs, jo jag tackar.

Ingen har väl missat vid det här laget att jag är singel? Det är som om halva min personlighet går ut på det. Åtminstone halva bloggen. Kanske mer än halva. Hur som helst så har jag inga problem med det. Att vara singel alltså. Eller, ärligt talat, kan det vara lite ensamt ibland. Och jag kan sakna att ha en person, men det går verkligen ingen nöd på mig. Inte alls. I april är det två år sedan jag och mitt ex gjorde slut. Det var nog det bästa som kunde hända oss båda två, och såvitt jag vet har vi båda gått vidare och kommit över det sedan länge. En som däremot inte verkar kommit över det är Spotify. Eller varför får jag annars följande rekommendationer? "Bara för dig". Pyttsan!