När livet går nästan dubbelt så fort.

Jag upptäckte en ny funktion på min telefon häromdagen. Visste ni att man kan speeda upp podcaster? Det finns alltså en inbyggd liten knapp på iphone som är ganska lätt att komma åt som gör så att podden spelas upp lite fortare. Jag visste inte detta. Så jag lyssnade på ett avsnitt av TSKNAS & tänkte att de måste fuckat upp ljudet. Eller så hade Soran Ismail börjat prata väldigt snabbt. Sen lyssnade jag på systrarna Kronlöfs sommarprat och tänkte att jösses vad de är speedade & varför har de valt snabbversionen av alla låtar? Slutligen lyssnade jag på Malou von Sivers sommarprat. Och är det något jag kan så är det min Malou. Vi har avhandlat henne här i bloggen tidigare: här, här och här bland annat. I alla fall – när Malous stämma inte lät som den brukade insåg jag att här ligger en hund begraven. Men var? Efter diger efterforskning hittade jag en knapp som talade om att alla mina podcaster spelades upp 1,5 x hastigheten. Nästan dubbelt så fort. Jag klickade mig tillbaka till normalhastighet och kunde lyssna på slutet av Malous program i behaglig takt. Slutet gott allting gott.

 

Malou i min gamla frisyr.
 

Spaning från sommarstockholm.

Det var fredag igår. Och sommar. Så jag gjorde som en människa bör och hängde utomhus. Drack rosa bubbel och raljerade och generaliserade. Kom framför allt fram till tre saker:
 
  • Människor (i de flesta fall män) som släpar med sig STORA högtalare till parken har alltid dålig musiksmak.
  • Killar som klär sig helt i vitt har i 9 fall av 10 taskig attityd.
  • Alla fester borde alltid utspela sig på en båt.
Jag och vapendragare Dragis på en båt.
 
 

Tabata trust issues – eller historien om när jag tränade en gång.

Jag har ett ganska komplicerat förhållande till träning. Eller egentligen är det inte särskilt komplicerat alls. Jag tränar inte. Så enkelt är det. Jag är till och med världsbäst på att vaska gymkort. Jag binder upp mig för ett år, går dit tre gånger och sen ligger det bara och tickar pengar. Det senaste gick ut för ett år sedan. Jag är Friskis och Svettis bästa kund helt enkelt. Men så ibland kommer jag på att jag i alla fall vill träna. När byxorna känns trånga, ölen lite många och promenader känns långa – då kommer jag till skott. Idag var en sån dag. Jag läste på Hanapees blogg för ett tag sedan att hon tränade tabata hemma i vardagsrummet. "Sök på tabata på youtube och ta den som är 28 minuter, den är jättebra", ungefär så skrev hon. Så det gjorde jag idag.
 
Nu har jag trust issues. Inte mot Hanapee. Utan mot instruktören i videon. Vid ett par tillfällen sa han nämligen "Nu är det 20 sekunders vila... Gör armhävningar". JAG SKULLE JU VILA? Vila och armhävningar är ju ungefär exakt varandras raka motsats? Känner mig kränkt.