Tre tecken på att jag är tant!

Jag hade ju en smärre 28-årskris här för ett tag sedan. Inte så farlig egentligen, kanske inte ens en kris om man ska vara nogräknad. Men ändock en reflektion över att jag inte är purung längre. Tant har jag ju egentligen alltid varit i någon mån, men jag börjar upptäcka att min tantighet tar sig nya höjder för var dag som går. Jag ger er tre tecken på att jag blivit tant, på riktigt:

  • Jag förfasas över människor som har sneakers i december.
    Själv struttar jag runt i mina Doc Martens och kan för mitt liv inte förstå hur människor, oavsett ålder, kan
    1. hålla fötterna varma,
    2. klara sig från att drutta på ändan,
    3. hålla sina sneakers någorlunda rena, när det är snöslask, regn, snöstorm om vartannat.
    Förklaringar mottages tacksamt.

  • Jag föredrar miljöer där man kan prata med varandra.
    Glöm hög musik och disco dunka dunka. Numer kan jag till och med tycka att vissa tuffa krogar spelar på tok för hög musik. Jag hör ju inte vad mitt sällskap säger. Jösses, säger jag bara. Vilket leder oss till nästa punkt:

  • Jag har ”Jösses!” som go-to-uttryck
    Alltså det kommer helt spontant. Jag tänker inte på det. Om jag blir rädd: ”Jösses!”, om jag håller på att trilla: ”Jösses!”, om jag blir upprörd: ”Ja Jösses!”. Ni hör ju. Men vad ska man säga då? Vad är tufft och ungdomligt? Att jag ens ställer den frågan talar ju sitt tydliga språk. 
 
Insåg att jag i januari förra året kom till liknande insikter. Så jag antar att det är ett faktum jag bara måste acceptera. Jag är tant.
 
Jag är ändå en ganska tuff tant. Om jag får säga det själv.
 
1 Zyllah:

skriven

Haha, underbart. Jag är snarare inne i en 18 års kris, om vi nu låtsas att det existerar. Inte riktigt lika dramatiskt, men näst intill <3

2 Yasmine:

skriven

Verkligen underbart haha! :) Jag e nog minst lika mkt tant som du, jag e 30

3 Mj:

skriven

Du har godis framme utan att äta upp allt på en gång!

Kommentera här: