Jag ska till Rumänien

Ni lite mer trogna läsare (typ mamma och kanske nån till) minns att jag var på metalfest i somras. Inlägget finns att läsa här. Jag var ju ändå rätt nöjd med den upplevelsen och känner att jag nu är redo att ta nästa kliv i min metal-karriär. Och hur ska jag göra det? Jo, jag tänkte åka på metalfestival i Rumänien. Frågan ni återigen ställer er är "är hon inte riktigt klok?" och nej, det är jag inte, men jag är ett geni. Jag och Kajsa har nämligen kommit på den mest ultimata weekendresan. Metalfestival möter lyxigt spa-hotell i Bukarest. Vi tänker flyga ner till Bukarest en mörk fredag i november, checka in på ett lyxigt hotell, gå på metalfestival och (såklart) titta på min käre bror. Därefter tänker vi ägna oss åt olika turist- samt spaaktiviteter. Det är så briljant så jag inte kan fatta att vi kommit på det själva.
 
Packlista so far:
 
- Dr Martens
- Svarta kläder
- Bikini
 
Frågor på det?
 
Kajsa övar inför Rumänien med upphittad band-tisha.
 

Lever på hoppet!

Så i fredags satt jag i vanlig ordning på jobbet. Vilket ju innebär att jag bland annat sitter i kundtjänst. På ett lotteri ska tilläggas. En man ringer in och när vi avhandlat hans ärende säger han:
 
- Och så ser du till att sköta dig nu!

Jag: - Jag ska göra mitt bästa!
 
Han: -Då kanske jag kommer ihåg dig i mitt testamente!
 
Jag: -Åh! Då får vi hoppas att det blir en storvinst!
 
 
Så låt oss nu allesammans hoppas att mannen vinner storkovan, att jag lyckas sköta mig och att han därmed kommer ihåg mig i sitt testamente. Det kan vara så att min ekonomiska framtid är säkrad i så fall.
 
En extremt skötsam tjej!
 
 

Livet som vuxen, eller ja typ 26.

Jag har ju gått och blivit 26 år gammal helt plötsligt. Jag har blivit så gammal att jag kan referera till fyllor för 10 år sedan. Jag har också blivit så gammal att jag borde benämnas som vuxen. För 10 år sedan hade jag tyckt att en person som var 26 var lastgammal. Typ borde-ha-tre-barn-och-hus-och-volvo-gammal. I dag tycker jag att 26 är purungt.
 
Men vad har jag då lärt mig på de här tio åren? Jo! Jag har lärt mig att man inte ska ha converse när det regnar i oktober. Det lär jag mig på nytt varje år. För trots att jag har fina skor i vattentätt material som inte släpper in kyla underifrån så envisas jag med att snöra på mig de där rackarns jäkla tygskorna som till och med klämmer om lilltån. Varför? Jag vet fan inte! Kanske för att jag känner mig som 16 år igen.
 
Jag har också kommit till en väldigt bitter insikt. Alla de tonårsfinnar som prydde mitt 16-åriga ansikte är reinkarnerade i ny tappning i mitt 26-åriga fejs. Jag har alltså inte ett enda tröstande ord att säga om akne ifall jag skulle skriva ett brev och skicka bakåt i tiden. Så vi lämnar kanske det därhän. Hudvård har ändå aldrig varit särskilt kul. 
 
Sist men inte minst så har jag fått ett år gratis. För ett år sedan ungefär satt jag och Prinsen vid köksbordet och dinerade när jag utbrast:
- Men Max! Vi är ju bara 25!!!
Prinsen som allt som oftast har lite mer koll på läget än jag svarade:
- Ja, jag vet!
Och vips hade jag vunnit ett år! Där hade jag vandrat runt i mitt enfald i en halv evighet och trott att jag redan fyllt 26, och så var jag bara 25. I matchen Matilda vs. åldrandet stod det plötsligt 1-0.
 
Fortsättning följer...
 
Jag kan inte ens fatta att den här bilden är tagen för 10 år sedan. It blows my mind.