Julgranens vara eller icke vara

På tal om det här med att jag köpt mitt livs första julgran. Ska vi prata om det faktum att folk redan nu satt upp sina riktiga (stora) julgranar? Jag kanske trampar på ett gäng ömma tår nu men jag tycker att det är fel fel fel! Från och med första advent är det okej att plocka fram ljusstakar, tomtar, SMÅ julgranar och övrigt julpynt. GRANEN däremot, den ska ju upp först dagen före julafton? Eller har jag levt hela mitt liv i en lögn? Har mina föräldrar fostrat mig fel? I min värld är det nämligen en djupt rotad tradition att kvällen före julafton gå ut i garaget för att plocka in väskan med julpynt för att sedan andaktsfullt klä granen och därefter lägga julklapparna inunder. 
 
Har jag fel? Hjälp mig!
 
När första ljuset brinner, vad är okej? Ska granen fram eller ej?
 

Julpynt och milstolpar

I somras nådde jag en milstolpe på Skansen.
 
De senaste två dagarna har jag nått två viktiga milstolpar i mitt liv. Den ena handlar inte så mycket om mig som den handlar om min kära brorsdotter. Hon har nämligen äntligen, efter 2 och ett halvt års kämpande från min sida (har alltså kämpat sedan hon föddes), för första gången sagt: "Jag är ett geni!". Tyvärr var jag inte med och kunde bevittna denna storartade händelse. Men jag fick en film av hennes mamma. Nu är mitt nästa mål att hon ska komma ihåg att påminna sig själv om detta resten av livet. Att hon är ett geni alltså.
 
Den andra milstolpen är att jag efter 26 år i livet och 8 år hemifrån äntligen införskaffat en alldeles egen julgran. Den är inte stor och inte ståtlig, men den är min och den är fin:
 
 
Hur fint!?
 
 
 
 

Friserad verklighet.

Som de flesta hängivna (och hittvingade) läsarna förstått vi det här laget så är jag ju i jobbsökartagen. Och är man i dessa tag är det viktigt att ha en representabel bild att visa upp i CV och personligt brev. Så det har jag förstås fixat (med god hjälp av Kajsa och photoshop). Jag säger bara: tack Adobe för Photoshop. Såhär ser min CV-bild ut:
 
En väldigt representabel ung kvinna i kavaj och lockigt hår.
 
Vad min framtida arbetsgivare inte vet (men som hen kommer få reda på när hen läser min blogg) är att bilden från början såg ut såhär:
 
En fortfarande representabel kvinna som böjer knän och visar upp halva sitt vardagsrum.