EN HÖSTDIKT

(i väntan på innehåll presenterar bloggen en höstdikt)
 
Höst i mitt bröst.
Och röda löv gör mig döv.
Mörkret faller och magen blir daller. 
Kylan smyger sig på, jag orkar knappt stå.
Men så när man minst anar, ser man tio svanar.
Slut.