Stoppa pressarna, jag vet hur man raggar nu!

Ni vet när man stöter på total visdom? Sådär så att den slår en i ansiktet? Boom! Jag var med om detta häromdagen. På Tinder av alla platser. Sjukt va? Jag fick nämligen förklarat för mig hur man går tillväga för att ragga utanför internet. Läs och lär:
 
 
Med vänlig hälsning,
tjej som numera hittas på Stockholmsmässan eller på random vintageklädbutik.
 

Sagan om ålandsbåtshånglet

Jag ska åka ålandsbåt idag. Fråga mig inte varför. Eller gör det. Jag ska åka ålandsbåt för att Stiko Per Larsson spelar. Och för att äta obskyra mängder räkor med aioli. Och för att förundras över mänskligheten. Jag åkte ålandsbåt förra året också. I april. Då hände en grej. Man skulle kunna säga att jag fick haff. Ett mycket ungt haff. Och jag tänker att om jag kan hänga ut andras dejter till höger och vänster (never forget: banandejten) måste jag ju bjuda lite på mig själv också, så här kommer historien om när jag hånglade med... ett barn?
 
Klockan var 0245 ombord på Cinderella. Samma kille som jag hade avvisat tio gånger var framme igen och försökte dansa? Hångla? Ligga? Jag fick akut "jag hatar män"-panik och gav mig iväg för att hitta en utgång. Måste ha cigg! Någon ropade. Ännu en ung man. Låt mig vara.
 
Ung man: – Ursäkta!
Jag: – Nej!
Ung man: – Jag vill bara fråga en sak...
Jag: – Nej!
Ung man: – Snälla, bara en fråga.
Jag: – Ja vad är det då?
Ung man: – Vet du om det finns några bögar ombord?
 
Än idag vet jag inte om det här var en raggningsreplik eller om han faktiskt letade efter bögar. Repliken fick mig i alla fall att bjuda med mig den unge mannen ut på cigg. Söt. Lammkött. Han berättade att han var 19 år. Att han var på båten med sin flickvän och hennes mamma men att han och flickvännen hade en deal. Ett öppet förhållande där han fick vänstra med män om han ville. Därav bögfrågan, menade han. Fråga mig inte hur, men några timmar hånglade vi på en efterfest. Eller fråga mig hur, det är sånt som händer på en ålandsbåt efter x antal drinkar, öl och bubbel. Den unge mannen i fråga hade ett ovanligt namn. Sådär ovanligt att det inte ens var en utmaning att hitta honom på internet när jag kom hem. På internet stod det klart och tydligt att han inte alls var 19, han var född 1998. Om man är född 1998 och året är 2016 och man inte fyllt år det året, då är man 17. Tio år yngre än jag. Inte ens myndig. Man får inte ens gå på krogen. Eller köpa cigg. Eller rösta. MAN ÄR ETT BARN!
 
Och jag säger bara: tack gode jävla gud att vi _bara_ hånglade. 
 
Fröken Fröjd innan nattliga eskapader med ungdom.
 
 
 

Vart du vill så fort du kan!

Jag vet inte om jag berättat för er att jag har färgkoordinerat mina appar? Det har jag i alla fall. Ingenting är så tillfredsställande som det. Titta själva – en fröjd för ögat:
 
 
Ibland frågar folk om det inte är svårt att hitta rätt app. Inte ett dugg. Letar ändå alltid efter appar på utseende och hade tidigare noll logik i min sortering. Men det finns ett litet problem. Det uppstår varje kväll när jag ska gå och lägga mig. Det är nämligen så att Uber-appen och väckarklockan är liiiiite för lika varandra. Kolla själva:
 
 
Så varje kväll råkar jag öppna Uber istället för väckarklockan. Samtidigt tänker jag att det är lite av en freudiansk feltryckning. Jag menar hellre "VART DU VILL SÅ FORT DU KAN!" än "väck mig imorgon 05:45 tack". Eller?
 
För er som inte nailar Håkan-referensen så bjuder jag på låten här: